Har precis sagt hejdå till Annika, Emely och Toffe som har vart här. Annika och jag bestämde oss för att käka tacos=P gott^^ sen kom emely och toffe också, så kollade vi på någon skräckfilm. Har redan glömt av vad den hette, men det var rätt bra och lite läskig också hehe. Sen satt vi och tjöta en del och kom in på massa lekar man gjorde när man liten. Som t.ex twist, hoppa långhopprep, land & rike, hoppa hage och massa konstiga lekar, det var roligt i alla fall. Sen kom vi in på när vi gick i mellanstadiet och högstadiet också, som jag dock tycker va mindre roligt att prata. Så kände mig lite deppig över alla tankar som kom, alla bilder bara kom upp i huvudet över vad jag har varit med om, både det psykiska och fysiska. Vill bara glömma den tiden, försöker förtränga den hela tiden, men det är inte lätt. HATAR alla mobbare, det borde vara straffbart. Det var inte lätt att vara utsatt som mobboffer i 8-9 år. Har inte känt mig trygg en enda dag i hela min skolgång, det känns förjävligt att tänka på det. Det satte sig verkligen på självförtroendet. Men idag försöker jag se framåt och tänker att de har inte vunnit över mig. Men jag är glad över att jag aldrig låtit någon vinna över mig, har alltid gått till skolan ändå även fast jag kände rädslan inom mig varje dag. Jag tycker att jag duger, har en bra utbildning, har ett jobb, ett körkort,  en egen lägenhet.. Jag har lyckats..